♥

Som ni alla vet så har Alexander William Gaskarth varit min favoritperson i världen sen ungefär första dagen jag lyssnade på All Time Low. Men man kan ha fler favoritpersoner här i världen, och alla behöver inte komma på en gång. Vissa kan växa mer och mer, och idag fyller min andra favoritperson år. 26 år, faktiskt!

Att ens kalla en person favoritperson är så stort i mina ögon. Jag har så få, av kändisar är det nog bara två faktiskt. I juni 2010 när jag för första gången hörde detta band så blev jag förälskad i det mesta. Musiken, texten - allting. Och väldigt väldigt väldigt kär i Alex. Dem andra medlemmarna har nästan hamnat lite i skymundan på något vis, fast dem alltid också varit mina favoriter på andra sätt. 

Och den här personen som fyller år idag var nog mest galningen i mina ögon. Människan som aldrig någonsin kommer växa upp, han som drar skämten hela tiden och han som nästan kan vara lite lite jobbig. Men någonstans där inne visste jag hela tiden hur underbar han är. Jag visste att han skulle rädda mig så många gånger och hur extremt fantastisk och älskvärd han är. Alex är fortfarande min favoritperson - men han jag pratar om nu är det också. Dem är två helt olika individer men är med i samma band, och jag hade någon gång kommit på hur fantastisk han är även om jag inte träffat honom. Men nu har jag ju det, och det är det absolut bästa som hänt mig. 

Idag är ingen vanlig dag, nej för 

DET ÄR JACK BASSAM BARAKATS FÖDELSEDAG!!!!

För bakom det spretiga skunkhåret, alla dickjokes och attityden har vi världens underbaraste människa. Det är lite sorgligt att jag skulle förstå det på detta sättet först i juni 2013, men bättre sent än aldrig. Jag såg ATL första gången på Bråvalla. Var så förväntansfull och så lycklig före konserten, och efter konserten var jag tom på ett bra sätt. Ett lyckligt sätt. Och samma dag när jag redan sett världens bästa band så träffade vi honom. Ingenting någonsin kommer väga upp till det, INGENTING. Vi hade precis sprungit över hela området när vi fick reda på att någon kanske skulle komma ut. Men just när vi kom dit hände inget, så jag och Maria vände lite på oss och tittade ut över området. Samtidigt började vi höra hur folk lät väldigt mycket. Vi undrade vad som hände och där stod han. Vi rusade dit, och under hela mötet hamnade vi precis bredvid honom ungefär. Fick en kram, fick ett foto och så himla himla mycket kärlek. Vår konversation kommer jag aldrig glömma.

"This is my biggest dream ever"

"Really?"

"..Yes"
"Oh, lucky you"

och på den sista meningen ett alldeles speciellt leende som bara han kan göra.

Och under tiden jag gav honom kramen sa jag
"I love you"
han log
"Oh dude, I love you too" 

Och dem där orden är dem som finns där när ingenting annat gör det. Jag tänker på honom och den lyckan som fanns då. För gud vad fint det var. Han var egentligen jättetrött, men kom ut trots det för att folk väntat så länge. Lyckan och euforin hos mig just då har aldrig varit större i hela mitt liv. 

Den 18 februari i år såg jag dem för andra gången. Konserten var lika bra om inte bättre låtmässigt och allting var såsåså fint. Efteråt gick vi ut vid deras buss. Fryshuset hade gett dem förbud att gå ut och hälsa på fansen - men gissa vem som kommer där? Jo Jack. Inte lika lång tid denna gången och inte alls lika mycket konversation men lika mycket kärlek. Och bara att han tagit denhär bilden som både Maria, Jag och Ewa är med på är ju fantatiskt. Den mesta av euforin hade liksom gått över under mina skrattattacker under konserten, så jag var rätt lugn denna gång till skillnad från första gången vi träffade honom.  

"I love you, Jack" kom så lätt

"I love YOU too"

Just under detdär YOU sa han det liksom högre och verkligen stirrade på mig. Det var så himla fantastiskt (hahaha den som räknar hur många gånger jag skrivit fint och fantastiskt i detta inlägg får ett pris). Att få möta honom två gånger finns det säkert många som gjort, men att faktiskt vara en av dem är så himla underbart. För han ger mig så mycket lycka, så mycket omtanke och så mycket kärlek så det är inte klokt.

"Jack is Jack from All Time Low. Jack likes the macarena" 

"I'm a twerker now, twerker for life"

Han gör så mycket konstigt, är så himla konstig men ändå älskar jag honom mer än allt annat. Hur dum han än tycks vara är han så snäll och klok, jag lovar. I somras så låg jag i timmar och sparade bilder på honom. Hade över 200 på bara någon timme. Det var på grund av honom jag började följa en massa ATLaccounts på instagram som hade Jackspam var och varannan dag, och det var på grund av honom jag var så jäkla lycklig hela sommaren 2013. Och han har gjort mig lycklig under så många andra perioder också. Han är bara...fantastisk.

Han är äldre än såhär nu, han är faktiskt 26. I sinnet är han nog inte mer än 12, men det gör inget. Att han kommer vara en stor förebild för mig länge är inget att tveka på. Han har lärt mig att skita i vad andra tycker om en och att leva som sig själv, han har lärt mig att allt blir vad man gör det till och han har lärt mig vad lycka är. Så tack Jack älskling, tack.

♥GRATTIS♥

Ha en fantastisk 26årsdag, ät mycket tårta, var lika fantastisk som du brukar och eh...ha på dig alla bhar du äger. Samtidigt.

♥Jag älskar dig♥