Kampen

Idag var nog första gången jag blev förtryckt bara för att jag är tjej, på riktigt. Första gången jag minns åtminstone, det kanske hände i skolan innan jag lärde mig nåt om världen. Jag förstår inte mycket, men jag vet att idag inte var den sista gången detta händer mig.

Ska försöka sova men glömmer inte blicken, kläderna eller håret. Vågar inte läsa boken jag läste några minuter innan. Det är nu en ska bli stark, få adrenalin och all jävlar anamma men istället vill jag bara gömma mig under täcket. Satt bara och grät där ensam.

Men en får inte glömma gemenskapen.