Siffror

Somnade klockan fem imorse. Hjärnan hade cirkus. Över tre hundra får räknades, en halv novell skrevs i mitt huvud och känslor om att gå ut och gå kom flera flera gånger. Kanske hade det varit skönt att promenera, men vem går ut i en kohage klockan 3.47?

38,2 graders feber i snart fem dagar, varför har jag aldrig tänkt på hur hemskt det är att vara sähär förkyld innan? Minuter blir timmar som blir dagar med sängen. Tittar för mycket på rita-tisdag och program om Lars Lerin.

17 februari. Kursen skulle börjat då, men det blir ingen. Det gör så ont att kroppen värker. Jag vill bara skriva, men det går inte när jag inte måste. Vet inte vad jag ska göra istället. 18 februari. Två år sen All Time Lows bästa setlist, ett år sedan Barn av Amerika kom ut, någon som jag inte alls längre vet vad jag har för relation till fyller 19. När hon fyllde 16 var vi bästa kompisar.
Tiden är så jävla konstig.

Alla hjärtans dag i en kvart till. Valentins namnsdag, Florence Valentin. Kärlek på engelska är Love, Love Antell. Det är fan inte en slump. Den 13 mars är det ett år sedan vi sågs för första gången, men det känns som att vi träffats så mycket tidigare än så. Det är en söndag i år, då var det en fredag. Fredagen den 13 mars. En otursdag, inte för mig. Inte den gången.

Känner mig ensammast i världen. Det är lov men jag är sjuk och dessutom har inte jag lov från någonting alls. Klockan var 20.01, den är 23.52. Jag blir rädd. Det går för fort, allt springer och springer och springer och springer. Jag vet inte vart jag är på väg.